Det är oklart hur mycket glädje dom ger mig, men det är mycket. Dom finns där, alldeles för långt bort, men dom finns. Jag märker själv hur mycket självständigare jag blivit sen jag slutat engagera mitt liv i alla dessa jävla män. Det är bra. Helt enkelt, jag tar inte vad som helst längre. Varför tissla och tassla med skit. "Sätt dej själv i första hand och sluta be om ursäkt för att du finns" brukar jag tänka mer nu. Varför leva och göra saker för andra, när man själv inte mår bra? Nopp, never igen. Tänker framförallt på alla dessa timmar, dagar och år jag flängt med Andreas kors och tvärs. England, danmark och sverige. Jag har nog varit på alla crossbanor i hela syd-Sverige tror jag. Planerade mitt liv efter hans träningar och tävlingar. Kunde inte hans pappa följa med till träningen var det jag, annars gick det inte träna. Han kunde ju inte kära iväg och träna själv, ifall något hände.. Jag är absolut Inte bitter för att jag gjort allt för Andreas. Jag gjorde det för att jag älskade honom över allt annat, men jag skulle aldrig göra om det. Man lever bara en gång, och då måste man passa på att leva fullt ut! Smile!
Vaknade av kylan idag. Som sagt, sjukt kallt i mitt rum. Ventilen var öppen. Typiskt mamma ;) åt frukost, pratade lite blommor ( känns som det är det enda jag gör nu) och gjorde oss iordning. Åkte bort till mormor på 11-kaffe. Mätte mitt socker som låg på 4,9. Det ska ligga mellan 4-6 så perfekt. Därför... Tryckte jag i mig 8 kakor och en bulle. Sockerberoende? Jag? What? Nejnejnej.
Vidare in till Skövde. Fick nya spring-skor av mamma. Tack världens bästa!:) nu ska det springas ännu mer. Fick hjälp av en bra kille med!
Åt lunch på Josses glädje. Lammbiff med potatis och kilärtaröra. De har så himla god mat där, salladsbuffe och hela kittet. Lite kärlek allt!
En vända till stan, kollade in ytterligare lite blommor. Bra med lite inspiration, se hur andra butiker jobbar liksom.
Åh nu är jag på tåget. Varberg next. Snabb visit, men ändå. Jag älskar att vara hemma.
