När man jobbar med kartong dagarna i ända händer det att man skär sej på armar och händer. Jag gör det typ varje dag och ser ibland nästan självmords benägen ut typ. Självklart drog jag upp ett sår på underarmen precis där man har klockan, så det tog sin tid innan de läkte. Tänkte inte mer på det utan lät turken skrubba min arm hårt som vanligt på det turkiska badet, sårskorpan åkte av och blev ist ett ärr. Hur sjukt ironiskt är det inte -v? Tack.
Men så läste ja den där texten. Be proud of Every scar. Jaaja.
