Jag står på knä.
Bara minnen finns kvar att hålla i.
Jag vet inte hur, men jag ska klara mig.
Sakta ta mig själv samman.
Jag ska klara det här.
Det finns ingen utväg, så låt mig vara trygg.
Det här känns så overkligt.
Inget är lättförtjänt.
Fyll det här tomrummet.
Inget är som det verkar,
Omvandla min sorg till nåd.
Jag känner kylan,
ensamheten vecklar ut sig som från en annan värld.
Vad som än händer, så tynar jag inte bort.
Men jag vet att jag kanske förändras.
Inget är lättförtjänt, fyll det här tomrummet.
Inget är som det var, omvandla min sorg till nåd.
Inget är lättförtjänt, var ska jag börja?
Inget kan ge mig frid, jag har förlorat allt.
Jag vill bara känna din omfamning.
