fredag 10 augusti 2012

Mini sem.

What!? Redan påväg till Varberg? Oh yesa. Ja. Min semester både börjar med ont i kroppen och rejäl förkylnings symtom. Gott! Men ändå. Hunnit med endel. Landade i Lidköping i tisdags, åkte mot tibro i onsdags. Innan det var vi på läckö och kollade runt. Gosch jag gillar det slottet. Stort och mäktigt. Synd att jag var så himla trött och slö bara. K orkade knappt gå upp för alla trappor och svettades som en liten gris. Ni vet - hej feber!?

När vi väl landade i tibro regnade det ju, såklart! Var hos både mormor och Nils en sväng. Jenny följde sedan med mig och mamma för att se en film på kvällen. Mys! Om ni inte sett juli and Julie, så se den. Magisk!

Igår kände jag mig i princip helt jättebra, så vi hämtade upp mormor vid tio-tiden sedan fortsatte vi till Hjo. Kikade lite affärer och köpte lite lax för att sedan åka ut till Hammarn och inger. Mammas kusin. Lite sol/moln med både lunch och fika. Även mygg, flugor och getingar!

Vi kom hem vid sex-tiden och då rullade mamma håret på mormor, s lagade vi jättegod spenatsoppa,ägg och vitlöksbröd.:) följde mormor hem och sedan begav vi oss ut på en cykeltur. Jag har alltid sagt att vbg alltid kommer vara finare än tibro bla bla bla, men igår fixk man ändå se tibro från en annan vinkel. Det fina landskap med åkrar och skog. Sååå fint. Kossor, lama-djur, hästar. Finns de ens där jag bor liksom? Jo så klart? Men man ser de så sällan hemma. Hm.

Kvällen sedan såg vi en Lisa Marklund film, primetime. Läskig men bra!:)

Idag då. Det regnade hela förmiddagen så jag och mamma tog det lugnt. Visade henne lite saker på datorn som jag hoppas hon kommer ihåg, packade och åkte in till Skövde. Kollade lite i affärer, sedan åt vi jättegod lunch på GLÄDJE. Åh min fina Josefine. Synd att jag inte hann träffa henne. Man saknar henne inte så mkt när man är hemma, man har ju vant sig. Men när hon stod där med sitt leende och bara.. ja. Underbara vän! Kändes som jag skulle börja gråta. Det är då man känner hur mkt man saknar allt där hemma egentligen. Speciellt för hon är den enda vän jag har hemifrån. Hm. Hur man än vrider och vänder så kan det ta ett år emellan vi ses, men när man väl träffar henne känns det som igår. Hon är bra hon den där.:)

Nu sitter jag iaf på tåget hem. Back to life.