Studentens lyckliga dagar!

Alltså jag tror verkligen inte att ni förstår!

Det är den absolut bästa dagen i mitt liv känns det som. Låter som jag är hundra år med massa av livserfarenhet, vilket jag inte är och definitivt inte har.. men än så länge.

Jag pratar ju så klart om den där dagen då man sprang ut från skolan och viftade med både hatten och betyget i högsta hugg! FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN! Jag var så sjukt glad. Den där känslan i kroppen är helt obeskrivlig, då hade Johan definitivt en anledning att kalla mig för smiley utanför hanbdollsplanen med. OJoj.

För att dra om den där dagen av mina minnen som finns kvar.. Så kommer jag ihåg att jag försov mig lite på morgonen. Sprang in i duschen och raka vägen ut. Smink och hoppade i klänningen Mamma var redan lite smått hysterisk och var redan iväg för att köpa blommor till mig som jag kunde hänga runt halsen på mina underbara vänner som också skulle springa ut. Hann varken få på mig mina smycken eller platta håret men vad gjorde det. Jag var lycklig som bara fan ändå. Tidsoptimist som jag är fick jag vackert skylla mig själv.

Champangefrukosten var hemma hos Katrin, som bodde granne med skolan för övrigt. Först lite skumpa och sönderslagna glas, sen var det lite tilltugg och signering av mössorna. Eller i mössorna kanske man ska säga. Jordgubbar och lite räkort, satt precis hur fint som helst och sen började vi gorma i trädgården. Ja hela den där visan, vem vill gå i ettan nu.. ingen ingen..

Vid 10 skulle klassen fotas till studentkatalogen, så det var bara att pinna bort dit. Vackert kort med alla och glada esteter. Lite strö tid och sen lite mer alkohol, skratt och sång. Träffa andra studenter och sjunga lite mer... sen var det middag i matsalen vid 12. Smörgåstårta och sen lite tal av rektorn och sen var det direkt in i aulan och sjunga Majas sommarvisa och så klart nationalsången. När vi sjungit färdigt var det vissel, applåder och hattar som kastades i taket. Jag höll hårt i min. De som skulle få stipendium fick de och sen var det betyg. Man ropades upp i klassvis så fick man gå upp på scen och hämta betyget. Där stodäven Marie och hängde en pensel runt alla esteters hals. Kommer ihåg det som igår, lyckan samtidigt som gråtfärdigheten för man inte skulle tillbaka. Så där i alkoholens dimma var tårarna väldigt nära.

vidare skickades man ut till dörrarna där Mårten stod. Han önskade oss lycka till och lite tänkt på det här i livet... åh sen hörde man låten. Destination knknown. ÅH! Då var det bara att springa och sjunga. Hes som sen sjukaste var jag men skrek som aldirg förr ändå, allt vad jag hade.. destination unknown.

Fram till mamma och brorsorna och alla andra släktingar och vänner som var där för att gratta mig. Blommor och kort, sen var det flaket. Mitt i allt dehär kommer jag ihåg att jag tänkte " nu e de min tur, nu är det jag som gör dehär.." har drömt om den där dagen ända sen jag sån Erik hoppandes där på vagnen med betyget..8 år senare så var det jag. :)

Kommer inte ihåg så mycket av flaket jsuet. bara att vi hoppade och skrek, sjöng och gormade. Otroligt kul! Roger som är en fågel och destination unknown. Jag visste ju iof vart jag skulle ta vägen.. men sjukt omedvetande om världen utanför mammas trygga armar där hemma och skolans trygga väggar. Jag älskade verkligen skolan och tyckte det var bara roligt att gå dit. Måla, brygga, rita, dreja, trycka. You name it!

När jag kom hem var alla där, alla var där för min skull. Så många från olika delar av Sverige,bara för mig skull. Inte som ett vanligt tråkigt kalas, utan lite större. Erik och Hanna var hemma, Elisabeth med familj, Andreas och co. Bara för min skulle. Jag är inte van vid att stå i centrum Men folk mellan 50 mil från norr till syd. Sjukt kul! Mamma som var så underbar och fixade allt, mat, tårta ficka och blommor. Sån där god exotisk bricka med potatissallad. Jag hann dock inte äta så mycket, hade så mycket annat för mig och när jag väl han var min tallrik borta min jag. Men förbannat lycklig!

Behöver jag berätta hur avundsjuk jag blev idag då? När jag stod i stan med Robin och Emelie och glodde på de lyckliga studenterna som hoppade runt på deras flak. Sjöng och var fulla. Hoppa och drack skumpa.

Jaja, i morgon är det 3 årsen. Jag börjar fan bli gammal. Jag hatar den här studentdagen. Får liksom ont i magen fortfarande. Avundsjuka stavas det. Jag vill med. om och om igen! :) Åh på torsdag har jag bott i varberg i tre år. Det trodde jag inte ens själv. Skulle ju bara bo här över sommaren.. Pts.