Hon växer så det knakar. Men med en bror 55 mil bort, om det räcker, så är det inte lätt att träffas när man jobbar varannan vecka, ska ta sig hem till tibro och ändå försöka skaffa sig ett liv i vbg. Den ständiga ångesten över att man aldrig träffar sin familj. De vanliga kommentarerna -jag skulle aldrig kunna bo så långt ifrån min mamma! Jag hade aldrig klarat mig.
Jaajaaa. Men en gång i tiden valde jag kärleken framför Allt annat och det får jag leva med. Men det är inte lätt. Åh varje gång man ser en som är lik mamma på stan så hugger det lite i hjärtat. Åh när man ser kompisar träffa deras syskon. Men de är ju så det är.
Så ja. Denna damen har jag inte sett sen förra året i mars. Men bilder säger iaf mer än 1000 ord. :)
