Världens bästa mormor, med ett hjärta av guld.
Vet ni? Jag har haft glädjen att få växa upp med en helt fantastisk mormor. Hon är, eller var, och kommer alltid vara, en av de personer jag verkligen verkligen beundrar och hyllar.
Från att jag var liten har hon alltid funnits där, bara några 100 meter bort. När jag var sådär liten och knappt ett år var jag dagbarn medan mamma jobbade och jag har väl mer eller mindre vuxit upp på köttbullar med potatis och brunsås från mormor. Det var det bästa jag visste, och är väl fortfarande. Jag tror jag kan tala för alla barnbarn om att det var något alldeles extra med mormors mat och bakverk. Mat och kakor med kärlek. Och så efterrätten, jordgubbar med mjölk eller grädde. -alltid, standard.
Mjölken fick man inte glömma. (Jag var ju sådär " cool" i mina tonår och tyckte det var en fjantig sak att dricka just mjölk,Fråga mig inte varför, och försökte alltid hoppa över de där glaset som mormor alltid försökte tvinga i en. )"Det är bra för tänderna" sa hon alltid.
Såhär på äldre dagar vet jag att mamma berättat att hon och mormor var och hälsade på Nils i garaget när han höll på med sina bilar en fredag. Mormor fick då syn på en öl burk och tittade på Nils " du dricker väl mjöl också". Ni vet..haha. Hon var sådär underbart söt.
Varje sommar när hon cyklade hem med färska tomater och gurkor och vara skulle kolla hur man mådde och allt var bra när mamma var bortrest. Varje tisdag och torsdag under hela min högstadietid då hon hade nylagade plättar med egengjord sylt till 15:20 då jag kom förbi för lite mat innan min handbollsträning. Drottning eller jordgubbssylten var de absoluta favoriterna!
Jul efter att morfar gått bort som hon ändå orkat fixa och ordna tills för bara några år sedan. Julafton med fika och mat och allt vad det heter till alla barn och barnbarn. Varje syltburk och brödkakor man fått. Alla goda kakor och bullar? Alla dessa kläder man lämnat där på lagning. Ja men ni vet.. Allt. Åh då var jag ju inte hennes enda barnbarn direkt. Hon har verkligen alltid funnits där. Hon var den allra bästaste mormor man någonsin har kunnat önska sig.
Jag har under se senaste åren alltid tänk på hennes Goa kramar. Hon var inte sån som sprang fram och kramade en det första hon gjorde när man träffade henne utan man fick alltid fråga efter en, men åh. Varje gång man kramade om henne och fick en sån där hård kram tillbaka. Hon var sådär liten, men hade ändå så mycket kärlek i en kram, och jag älskade varenda en. De sista åren tänkte jag alltid "hoppas att det inte var den sista kramen nu." Jag Älskade de fredagarna när jag hade kommit hem från Varberg. mamma hade hämtat mormor för att fixa och rulla håret på henne medan jag fikade och låg på soffan och myste utav deras sällskap.
Fantastiska mormor. Du hann nästan fylla 97 år. Jag tror inte jag förstått det riktigt än, det sjunker in mer och mer för varje dag. Det blir nog på riktigt när jag åker hem och får hälsa på dig på kyrkogården istället för hemma hos dej.
Varje saga har väl sitt slut, och jag vet att mormor har haft ett helt fantastiskt liv med med allt vad det kan erbjuda och att hon var nöjd. Att hon fick somna in i sin egna säng efter en influensa. Lugnt och stilla. Tänk att få uppleva allt hon gårt igenom. Allt från världskrig, tv, datorer till familjeliv, pensionärsliv, barnbarn och barnbarnsbarn. Alla olika världsdelar hon sett, och att få fira sin 90 års dag på Cypern med mamma och Elisabeth. Ja.. Ni förstår säkert hur fantastisk hon var?
Jag hoppas att morfar stod i det vita ljuset med en cykel i handen och kramade om dig riktigt hårt när du valde att lämna oss. Det är ni värda efter 22 år. Och jag hoppas ni vakar över oss alla här nere. Världens bästa mormor, tack för allt.
