Den jag kommer ihåg från när jag är liten är nog när pappa hade flyttat hem igen. Jag var glad för att mamma och pappa bodde under samma tak liksom.
Sen såklart är det ju när Erik kom hem från nya Zeeland. Han var borta i ett halvår, och kom hem till Nils student 2001. Jag kommer ihåg när han skulle åka, dagen innan så stod vi och busade som vanligt hemma hos pappa innan han och ann-Sofie skulle åka därifrån. Erik brukade alltid nypa lite sådär i mitt magfett, kittla mej lite och sen slutade de oftast med att han höll mig upp och ned. Just då sa han,
-men ska du inte hänga med och säga hej då på flygplatsen i morn nu då?
-ääh du kommer ju snart hem igen svara ja lite sådär kaxigt. Jag kommer inte ihåg om ja tyckte de va sådär jättejobbigt att han skulle åka, men när han väl hade åkt kändes det som hela världen rastade. Hallå? Storebrossan? Han som man sprang upp till och busa lite, låg i soffan och kolla film. Ja. Han Var verkligen det bästa i mina ögon. Gud vad jag såg upp till han. Så ja, den dagen när han kom hem. Jag vågade knappt möta han. Vågade knapt gå ut köket åh ja mins att jag grät av lycka när jag väl såg han.
Sen första gången ja va nere i vbg. Andreas hade varit på vrids tävling och hämtade upp mej i tibro på även tebax. Han hade skadat axeln, så när de kom där vid ett tiden på natten och hämtade upp mej, körde vi raka vägen till sjukhuset i vbg. Var framme vid 4 och sedan sov han och jag på en sjukhussäng till 8 tror ja. Kommer ihåg att vi va därifrån vid 11. De är också en såndär dag som är stor. Nya människor, nytt kapittel i livet.
Åh sen självklart studenten och hela den vevan. Projektarbete, studentbal, studenteresa. Allt. ( de ena kortet där med handen är endel av vårt projektarbete)
När jag lärde känna min underbara Jannica. Hon som kan avsluta mina meningar, åh alla andra goingar. Robin, fille, Jessica, Malin. Ja alla ni.
Undra vad som står på väntetur som en av de där världens bästa dagarna..
