Måndag.
Nya tankar.
Nytt liv.
När jag var 15 år kallade min tränare mig för smiley med anledningen att jag alltid sprang runt på planen med ett leende. Tog livet lite som det kom och var alltid glad. Den här vintern har min energi varit slut, och jag har verkligen brytt mig om fel saker. Det här med att alltid göra saker som andra vill, för att det blir bekvämast så. Slippa tjat och tjafs. Bara följa med.. Vid 27 års ålder är det kanske lite läge att bli mer självständig igen. Inte flänga så mycket på onödiga saker utan mer ta tag i mig själv och göra det JAG vill. Nu handlar den här självständigheten inte om att jag inte vågar göra saker själv, för det gör jag och har alltid gjort, utan mer att sätta mig själv i första hand. Låter det vettigt? Bra. Tack. Hej hej och på återseende!
