Champangefrukosten var hemma hos Katrin, som bodde granne med skolan för övrigt. Först lite skumpa och sönderslagna glas, sen var det lite tilltugg och signering av mössorna. Eller i mössorna kanske man ska säga. Jordgubbar och lite räkort, satt precis hur fint som helst och sen började vi gorma i trädgården. Ja hela den där visan, vem vill gå i ettan nu.. ingen ingen..
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVqtDpf0b-o1vbfXaXJQwIZHl7ymxH8MVwHeb4Y44VhDrHJ-2jM7oob3ZCeBlDyTsmiKl-kQVmRqkL3v3CzJv35Nalp-3tAZtSlDXsRjdzFg9Gzj4buvkWQl80xkbSyzQh_iQayGNLb3E/s400/nolvik+071.jpg)
Vid 10 skulle klassen fotas till studentkatalogen, så det var bara att pinna bort dit. Vackert kort med alla och glada esteter. Lite strö tid och sen lite mer alkohol, skratt och sång. Träffa andra studenter och sjunga lite mer... sen var det middag i matsalen vid 12. Smörgåstårta och sen lite tal av rektorn och sen var det direkt in i aulan och sjunga Majas sommarvisa och så klart nationalsången. När vi sjungit färdigt var det vissel, applåder och hattar som kastades i taket. Jag höll hårt i min. De som skulle få stipendium fick de och sen var det betyg. Man ropades upp i klassvis så fick man gå upp på scen och hämta betyget. Där stodäven Marie och hängde en pensel runt alla esteters hals. Kommer ihåg det som igår, lyckan samtidigt som gråtfärdigheten för man inte skulle tillbaka. Så där i alkoholens dimma var tårarna väldigt nära.
vidare skickades man ut till dörrarna där Mårten stod. Han önskade oss lycka till och lite tänkt på det här i livet... åh sen hörde man låten. Destination knknown. ÅH! Då var det bara att springa och sjunga. Hes som sen sjukaste var jag men skrek som aldirg förr ändå, allt vad jag hade.. destination unknown.
Fram till mamma och brorsorna och alla andra släktingar och vänner som var där för att gratta mig. Blommor och kort, sen var det flaket. Mitt i allt dehär kommer jag ihåg att jag tänkte " nu e de min tur, nu är det jag som gör dehär.." har drömt om den där dagen ända sen jag sån Erik hoppandes där på vagnen med betyget..8 år senare så var det jag. :)
Kommer inte ihåg så mycket av flaket jsuet. bara att vi hoppade och skrek, sjöng och gormade. Otroligt kul! Roger som är en fågel och destination unknown. Jag visste ju iof vart jag skulle ta vägen.. men sjukt omedvetande om världen utanför mammas trygga armar där hemma och skolans trygga väggar. Jag älskade verkligen skolan och tyckte det var bara roligt att gå dit. Måla, brygga, rita, dreja, trycka. You name it!
Jaja, i morgon är det 3 årsen. Jag börjar fan bli gammal. Jag hatar den här studentdagen. Får liksom ont i magen fortfarande. Avundsjuka stavas det. Jag vill med. om och om igen! :) Åh på torsdag har jag bott i varberg i tre år. Det trodde jag inte ens själv. Skulle ju bara bo här över sommaren.. Pts.